The Boxer Rebellion – Union

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, The Boxer Rebellion / Bonnier Amigo, betyg: 5]

Med en amerikansk sångare i Nathan Nicholson, en australiensisk gitarrist i Todd Howe och en engelsk rytmsektion bestående av Adam Harrison på bas och Piers Hewitt bakom kaggarna gör The Boxer Rebellion melodisk och glittrande gitarrpop. Det är trevligt och rent, lite vemodigt, lite indie, nästan U2-influerat arenarockigt ibland och förvisso behaglig lyssning, men inte direkt något jag går igång känslomässigt på i någon större utsträckning. Bandet levererar tolv sånger som låter bra för stunden men som inte har förmåga att fastna ordentligt, vilket beror på alltför veka melodier och en medioker jämnhet som gör att inga enskilda låtar står ut nämnvärt. Tempomässigt håller man sig i mitten eller på den lugna sidan av mittstrecket, vilket medför en smått sömnig helhet, som får mig att önska att någon sparkar kvartetten på knäskålarna så att de blir förbannade och gör åtminstone ett par snabba låtar. Men det händer förstås inte. Således föredrar jag The Boxer Rebellion i mindre portioner. Hade de istället gjort en ep av Union hade den kunnat bli jättebra, om än inte mer spännande än vad fallet är i nuläget. Det hade dock räckt för att skapa ett intresse hos mig. Union blir jag däremot mätt på tämligen fort. Sen kan ingen ta ifrån bandet att musiken emellanåt är rätt vacker och såväl produktion som framförande låter fint och städat som ett nybonat golv.