Johan Borgert & Holy Madre – Nu Är Jag Ett As

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, North Of No South Records/ Warner, betyg: 5]

När Johan Borgert & Holy Madre lirar discofunk (i exempelvis “Smalfilm”, “Sexistiska nätter” och “Joharifönstret”) låter det väldigt bedagat och jag funderar över om det stuket verkligen kan tilltala eller intressera någon idag? På det här viset kunde Thomas Ledin låta i slutet av 70- och början av 80-talet. När det inte är discofunk är det mer åt vispophållet: lugnt, känsligt och lite mjäkigt. Rätt fint emellanåt. Samtidigt är det alltid positivt med svenska texter och dessa är hyggligt författade. Oftast är ämnena relationsrelaterade, men de kan också handla om ångest (“Nu är jag ett as”) eller transsexualitet (“Studie i rött”). Jag känner mig splittrad inför Johan Borgert & Holy Madres album, vilket delvis beror på att albumet i sig känns splittrat. Här finns fungerande melodier och häftande refränger, framförandet är helt okay, men samtidigt kommer jag inte ifrån den gamla dammiga melodifestivalskänslan som ibland infinner sig. Bandet borde nog fundera över vad de egentligen vill göra och hur de vill låta, försöka hitta en röd tråd och hålla sig till den. Jag tror säkert att de här låtarna är ärligt menade och som kompositioner är de många gånger bra, men omkringverket skulle behöva en rejäl make over och en klarare attityd. Kanske borde syntarna dominera helt och hållet? Nu Är Jag Ett As är ingen dålig skiva, men heller inte så bra som den skulle ha kunnat vara. Vi får väl se om gruppen skippar funkbasen och hittar sin stil till nästa platta. Det vore positivt.