Terry Lynn – Kingstonlogic 2.0

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Despotz / Playground, betyg: 7]

Hur många plattor från Jamaica har du som inte innehåller någon form av ren reggae? Kingstonlogic 2.0 kan bli din första. Terry Lynn är en ung kvinna som gör riktigt cool, rätt hård men rytmiskt svängig electro med tunga beats, soulsång och toasting. Ljud smäller, kraschar, studsar och exploderar som kulsprutor i en actionfilm. Men Lynn säger att foton på henne med vapen i händerna ska ses som satiriska bilder av samhället hon växte upp i, nämligen Olympic Garden, en utarmad del av Kingston, även kallad Waterhouse. Att lyssna på det här albumet känns som att se en dokumentär därifrån. I och mellan låtarna har röster klippts in och texterna är samhällskritiska och berättande. Titlar som “Child of the soil”, “Politricks”, “System”, “Consumers” och “Streetlife” säger det mesta. En brittisk kritiker har beskrivit Lynn som “Grace Jones med skjutvapen och machetes”, vilket känns mitt i prick. Skillnaden är mest att Grace Jones aldrig beskrivit den värld Terry Lynn målar upp på Kingstonlogic 2.0. Det här är långt ifrån lyxliv bland fotomodeller, catwalks och inneställen i New York. Terry Lynn befinner sig i slummen, på gatorna, bland de kriminella och de förlorade. Och hon matar dina öron med sin egen verklighet. Det är bra, starkt och intressant, även om vissa låtar kunde fått ett mer bestående värde, rent melodiöst sett. Men inte ens covern på “Rivers of Babylon” låter som förväntat, så varför klaga. Den här plattan engagerar.