Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)
[album, Cooking Vinyl / Bonnier Amigo, betyg: 6]
Med Experience satte The Prodigy tonen för det tidiga nittiotalets blomstrande ravescen. Med Music for the Jilted Generation skapade de varierad och mångfacetterad techno för hela familjen. Med The Fat of the Land kombinerade de förtjänstfullt tunga beats och punkig attityd, vilket resulterade i ett av av de bäst säljande albumen 1997.
Efter tre så banbrytande och framgångsrika plattor är det naturligtvis otacksamt att släppa något nytt. Fjärdealbumet Always Outnumbered, Never Outgunned blev, mycket riktigt, en besvikelse. Om det inte vore för den finfina Beastie Boys-pastischen “Girls” hade man kunnat kalla skivan “ett rejält stolpskott”. Bandets framtid kändes minst sagt osäker.
När The Prodigy i våras släppte nya Invaders Must Die kändes det som ett steg i rätt riktning. Albumet varvade feta technobeats, tokroliga raverefränger och tung electrorock på ett småtrevligt sätt. Likväl kändes skivan lite småmossig, eftersom den – i ärlighetens namn – påminde om en b-sidesamling från bandets glansdagar. The Prodigy var fortfarande mästare på sitt hantverk, men satt samtidigt (just av den anledningen) fast i nittiotalets ravesound och lät tämligen daterade.
I min hand håller jag nu en lyxig trippelutgåva av Invaders Must Die. På cd 1 (betyg 6) hittar vi originalalbumet plus ett par småskumma bonuslåtar. Som redan sagts, handlar det om en kompetent och energifylld, men kanske inte speciellt utmanade eller nyskapande skiva. Man känner igen sitt The Prodigy väldigt mycket, på gott och ont.
Cd 2 (betyg 5) innehåller mixar av några av Invaders Must Dies starkaste spår. Då vissa av dessa är mer spännande än originalen fyller skivan en funktion, men likväl känns det aningen överflödigt med fyra olika versioner av popbagatellen “Take Me To The Hospital”.
Snäppet intressantare är dvd-skivan (betyg 6) som bjuder på ett par schyssta musikvideor (speciellt “Warrior’s Dance är sevärd) och coola konsertklipp (The Prodigy är verkligen är ett tungt liveband).
Invaders Must Die – Special Edition skriver ingen musikhistoria. Egentligen tillför den inte ens speciellt mycket till The Prodigys egen katalog. Men visst är det ett par timmars medryckande underhållning man får för pengarna. En uppskattad julklapp för alla gamla technofreaks i vårt avlånga land.
