Moloken – Our Astral Circle

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Discouraged Records / Sound Pollution, betyg: 5]

Gruppnamnet är skönt doomigt, humoristiskt och lätt att lägga på minnet. Musiken är både intressant och spännande periodvis, dissonant och svår att värja sig emot då den är rätt påträngande och kantig. Samtidigt blir det lite väl mastigt med Moloken i över femtio minuter. Bandet skulle behöva ta ut svängarna åt ett annat håll också för att bygga upp ett ihållande intresse, dynamik och variation. Företrädesvis med vackra och vemodiga melodier, vilket jag skrev redan då jag recenserade gruppens EP från förra året: We All Face The Dark Alone. Värst är dock sången som förstör och förgör, snarare än tillför. Synd att man inte kunnat – eller velat – hitta någon annan utväg än de dödstrista, ångestladdade skrikvokalisterna Kristoffer och Nicklas Bäckström som också lirar gitarr och bas i Moloken. Jag klarar helt enkelt inte av detta ihärdiga vrålande. Om de hade nöjt sig med gitarr- och basliret och istället tagit in någon som verkligen sjunger bra (och även melodiöst emellanåt) hade Our Astral Circle blivit en så ohyggligt mycket bättre och tilltalande platta för min del. Det hade gjort all skillnad i världen. Men uppenbarligen är det inte intressant för norrlandskvartetten som en gång startades av bröderna Bäckström och trummisen Burstedt att gå på den linjen. Det snåriga och svårtillgängliga tycks vara deras enda melodi, vilket väl är okay, men personligen tror jag att man skrämmer bort en stor, potentiell publik med detta.