Rumble In Rhodos – Intentions

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Black Balloon Records / Sound Pollution, betyg: 4]

Norrmännen som rumblar på Rhodos har en sångare med ljus röst som man måste klara av för att kunna uppskatta gruppens musik. När jag först hörde plattan lite slarvigt ställde jag mig undrande till om det var en kille eller tjej som sjöng, men det är alltså en kille vid namn Thomas Bratlie. Klarar man hans ljusa röst kommer nästa steg: att uppskatta bandets alternativrock som är korsad med 80-talsaktig post-punk, skrammel och hardcore. Personligen är jag inte överdrivet förtjust i Intentions. Jag tycker att plattans låtar spretar för mycket och känns för snåriga för att riktigt fästa. Melodierna har en förmåga att drunkna i det lätt kaosartade framförandet och trots att jag nu har hört albumet en mängd gånger, dessutom med dagslånga pauser emellan, så sätter sig inte sångerna i minnet. Rumble In Rhodos är helt enkelt mer intressanta än bra och sådant kan vara kul en stund, men håller inte flamman brinnande i längden. Det här bandet skulle behöva lugna ner sig lite, spänna av, ta vara på sina starkare idéer och städa upp i ljudbilden. Viljan att göra allt på en gång gör helheten jobbig. Gitarristens sound och teknik påminner lite om The Edge i U2 när den gruppen var ny och kul, men där slutar likheterna med irländarna. Och liknelserna med At The Drive In är nog mer korrekt. Intentions är Rumble In Rhodos andra fullängdare och jag kan bara hålla tummarna för att killarna komponerar starkare material till nästa gång.