(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Hans-Olof Svensson)
[album, National, betyg: 6]
Med sina tre album på bara tolv månader har den närmast överproduktiva Miss Li på rekordtid tagit sig över den inofficiella skamgränsen för när man får ge ut en samlingsskiva. På omslagsfotot gör hon sitt bästa för att se riktigt balkanskt tokig ut i östeuropeisk uniformsmössa och med tänderna blottade i ett varggrin. Och det är ungefär så musiken låter: centraleuropeisk tivolipop i tvåtakt med piano, klarinett, dragspel och bastuba. Så långt är allt väl. Det är alltid uppfriskande när en svensk sångerska för en gångs skull inte vill vara Alannah Myles och dricka tequila med kofösarna på någon svettig bluessylta i sydstaterna. Men sången känns kanske lite barnsligt tillgjord ibland. När Miss Li tar i som en koffeinstinn korsning mellan Björk och Lasse Kinch låter det mest ansträngt. Hur som helst är Miss Li en frisk fläkt.