Devillac – Three Hours To Coma

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Egenutgiven, betyg: 6]

Sakta, sakta höjs volymen till “Three hours to coma” medan musiken upprepas. Först ställer jag mig frågan om Devillac är ett finskt krautband, men icke. Låten tar slut och “Man without a spine” visar sig vara fuzzig och groovig hårdrock snarare än något annat. Musiken är skitig (kanske delvis beroende på inspelningskvaliteten) och rå med en intensiv och kraftfull attityd som pyser ut likt luften ur ett sönderskuret bildäck. Devillacs stoner känns allt annat än tillrättalagd och kommersiell. Bandet som tidigare givit ut en splitplatta med Transonic Science för Daredevil Records har givit ut Three Hours To Coma själva. Anledningen till beslutet känner jag inte till. Resultatet är dock ett gäng tunga låtar där riffen upprepas, utflykterna på gitarr låter som komna ur spruckna membran och basen pumpar medan cymbalerna piskas. Särskilt melodiösa är inte Devillac. Krutet har lagts på urkraften och det repetitiva groovet istället. Sången är inbäddad i ljudväggen och texterna hörs tydligt, men blir ändå en del av musiken, snarare än att den tillför något extra. Nåväl, bortsett från lyriken då. Devillac lirar en neandertalarrock som främst träffar reptilhjärnan och på ett sätt tilltalas jag av den aviga smutsen och råkraften. Den här musiken vänder etablissemanget ryggen och lever på helt egna villkor. Det finns någonting tilltalande med det.