Plastiscines – LP1

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Virgin/ Emi Music, betyg: 6]

De fyra fransyskorna i Plastiscines lirar simpel men småcharmig punkpop som om det fortfarande var 1978. Ibland sjunger de på engelska, ibland på hemspråket, men oavsett vilket ser de alltid till att pryda sin treackordsrock med tydliga refränger och enkla melodier. I mitt tycke är LP1 lite för snäll, såväl i attack som sound och “(Zazie fait de la) Bicyclette” går över gränsen och blir till en fjollig barnramsa, medan “Pop in, pop out!” låter som något Serge Gainsbourg och någon av hans lolitor kunde ha spelat in under det kitschiga 60-talet. Och varför inte? Tjejerna i Plastiscines har inte fyllt tjugo ännu så den sortens låt fungerar säkert också utanför Paris där de bor. Tjejband som det här brukar alltid nå vissa kommersiella framgångar och då jag vet grupper som lyckats med ett bra mycket svagare material än det Plastiscines komponerat, kan man nog kallt räkna med att de här damerna får sina femton minuter i strålkastarskenet. Med söta nunor, charm och trevliga låtar lär de inte misslyckas, men med en skiva som bara varar i knappt tjugosju minuter kan man fundera lite på om de mäktar med att hålla sig på topp i längden. Den saken visar sig säkert vid nästa eller nästnästa släpp. Vad du får här är ingen musik utöver den allra mest grundläggande, men så utger sig inte Plastiscines för att göra annat än enkel underhållningspop heller. Och den gör de bra.