Blood Stain Child – Mozaiq

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Dockyard 1/ Sound Pollution, betyg: 7]

Sadew, Ryo, Ryu Kuriyama, G.S.R., Aki och Violator från Osaka i Japan har hämtat sina influenser från melodiös nordisk death metal som Children Of Bodom och In Flames. Sedan tycks Aki fått fritt spelrum att härja loss på sina keyboards och synthar. Mozaiq är nämligen ett album där tangenterna dominerar i minst samma utsträckning som de elektriska gitarrsträngarna och inte mig emot. Det ger i alla fall Blood Stain Child lite av en egen identitet i denna era av kopior. Samtidigt kan jag inte låta bli att associera till Marilyn Manson också. För om sanningen ska fram så låter Blood Stain Child egentligen mer som ett industrirockband än som dödsmetall, i alla fall i mina öron. Sången är ofta ren och inte bangar japanerna för att nyttja typiska technoinfluenser heller. Den här kombinationen av elektronica och hårdrock skulle således kunna tilltala såväl synthare med smak för lite hårdare tongångar som hårdrockare med smak för synthrock. Tar man dessutom i beaktande att låtmaterialet är rätt trevligt så förtjänar bandet ett bra betyg på denna sin fjärde fullängdare. Att de sedan ser väldigt stylade ut i sina vita skjortor, slipsar, tillrättalagda frisyrer och smink – nej, det är ingen corpse paint som gäller – gör inte direkt att man skulle placera dem i dödsfacket på naturlig väg. Ett underhållande och lite egensinnigt band är Blood Stain Child i alla fall.