Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Lifeforce Records, betyg: 5]
Två år har passerat sedan Massachusetts death- och metalcoreband Hell Within släppte Asylum Of The Human Predator. Jag var så där lagom road av den utgåvan och nya attacken med sina smattrande trummor – Derek Jay torterar skinnen som ett påtänt djur – är inte så mycket roligare. Visserligen har den rena sången ökat och growlandet minskat något, vilket var ett vettigt drag, men bandet har något mekaniskt över sig som jag har svårt att uppskatta. Dessutom blir det enformigt med detta närmast oavbrutet höga tempo som Hell Within tvunget ska ha i låt efter låt. Vi vet redan att amerikanarna kan lira snabbare än ett Jas-plan kraschar, det bevisades redan på förra albumet, så varför panga på i samma stil igen?
Tja, möjligtvis säljer det i USA. Amerikanska metalblaskor har varit rätt snälla mot bandet så Hell Within tycker väl inte att de behöver förnya sig nämnvärt. Själv anser jag att det är synd. Killarna är ju tveklöst skickliga musikanter och när de sätter den sidan till skriver de rätt snygga gitarrmelodier också, men i längden blir man fruktansvärt trött av amfetaminhastigheten. Hell Within är kul i mindre doser. Väljer man ut de bästa spåren på Shadows Of Vanity får man en viss energikick, men det finns det ju mer heltäckande metalplattor som ger också. Speltiden är dock, återigen, lagom. Uppenbarligen har gruppen fattat att man inte orkar med deras tempo för länge och spelat in material efter den insikten.
