(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Burning Heart Records, betyg: 5]
Dennis Lyxzén har tillsammans med Umeå-musiker ifrån The Deportees, Regulations och DS13 gjort en ny The Lost Patrol Band-cd. Den här gången är det snäll, trallvänlig punk, new wave och powerpop som gäller. Och jag förstår inte vitsen med plattan över huvud taget. Texterna är intetsägande, musiken naivt simpel och gitarrerna är rena, nakna och närmast veka i soundet. Periodvis kommer jag på mig själv med att undra om Dennis driver med sin publik. Inte kan väl den här plattan vara allvarligt menad? Eller är det så att djurrättsaktivisten och straight edge-rebellen har blivit nostalgisk på gamla dar?
Oavsett vilket så finns det några trevliga bagateller att sjunga med i, som “I don´t understand”, “Automatic kids” och “Safety pin”. Farligare eller mer spännande än en kväll med Allsång på Skansen blir aldrig Automatic. Detta är uteslutande en retrotripp för dem som längtar tillbaka till den axelvaddsklädda, pastellfärgade musiken under tidigt 80-tal och jag kan inte skaka av mig minnet av Gyllene Tider och Noice när jag hör plattan. The Lost Patrol Band har blivit ett Boppers för punk- och new wave-generationen. Undertecknad längtar mest tillbaka till The International Noise Conspiracys vilda röj. På tal om nostalgi, alltså.