Lyla – Lyla

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Pon Records, betyg: 5]

Lyla öppnar med halvösiga popdängan “(Now we got it)”, men den som tror att bandet håller samma stil genom resterande fullängdare blir lurad. Strax därefter lugnar gruppen ner sig och många av de tolv spåren går antingen i stompig halvfart eller blir till balladliknande alster. Ibland fungerar det lugna utmärkt som i fina “She´s loveley”, men andra gånger tappar åtminstone jag intresset och kommer på mig med att föredra de lite snabbare låtarna.
Som helhet är plattan en trevlig, melodiös skapelse, men den saknar det där lilla extra som utmärker en riktig kanonskiva och som gör att man spelar den ofta. Troligtvis beror det på att Lyla saknar ordentlig personlighet och riktning. Det är lite synd med tanke på att de här killarna är väldigt duktiga på att skriva fina melodier. Men tyvärr, samtidigt är de lite småfega och jag känner en önskan att de ska ta i, ta risker, överraska, flippa ut: få mig att reagera med djupare känslor än vad de lyckas frammana här.
Lyla är och förblir en trevlig popplatta, bandet är jätteduktiga på det de gör och när de blir varma i kläderna kan de säkert åstadkomma en riktig höjdare. Till dess kommer jag att lyssna på den här plattans bättre låtar, men jag tvivlar på att den kommer spelas i någon större utsträckning i sin helhet.