The Prodigy

Med låtar som ”Out of Space”, ”Voodoo People” och ”Firestarter” är The Prodigy definitivt ett av technohistoriens mest inflytelserika band. Nu summerar de sin drygt femtonåriga karriär genom att släppa singelsamlingen Their Law. Vi hade turen att få prata med Liam Howlett, Keith Flint och Maxim Reality när gruppen nyligen gästade Göteborg.

Ni ligger nu på listorna med samlingsalbumet Their Law. Vilken var tanken bakom skivsläppet?
– Vårt bolag sa faktiskt redan från början att album nummer fem skulle vara ett samlingsalbum, berättar Liam. Då, 1992, skrattade vi åt det hela, eftersom vi inte trodde att vi skulle hålla på så länge. Men nu sitter vi här med plattan i handen …
– Därför känns samlingen som något av en triumf, menar Keith. Den är liksom ett kvitto på att vår musik har funkat över all förväntan. Sedan är vi även nöjda med själva sammanställningen. Vi hade stora möjligheter att påverka både låturval och grafik.

Ni har femton år i ryggen nu. Kan ni se The Prodigy femton år in i framtiden också?
– Jag kan inte ens se mig själv om sex månader, skrattar Liam. Vi är för spontana för att kunna tänka så långt framåt. Vi har spelningar nästa år och planerar att göra ett nytt album också. Mer än så vet vi inte. Självklart vore det jävligt kul att kunna ägna resten av livet åt att göra musik, men man kanske inte får begära för mycket av tillvaron? Jag är fan helnöjd om jag bara får behålla håret i femton år till.

The Prodigy har fans i både techno-, synth- och indiekretsar. Var tycker ni själva att ni hör hemma?
– Det där med kategorisering är inte speciellt intressant, svarar Maxim. Vi vill bara göra vår egen grej.
– Ja, vi vill bara spela vår musik utan förbehåll, fyller Keith i. Vi startade på klubb- och ravescenen, men den utvecklades i en riktning som inte riktigt kändes rätt för oss. Då vi inte ville bli beroende av att ”rätt DJ:s” spelade våra plattor försökte vi utvecklas till mer av ett liveband. På det sättet letade vi oss fram till vårt nuvarande sound. Men det var ingen genomtänkt process. Musiken levde sitt eget liv och kanaliserades bara genom oss.

Angående ravescenen, hur känns det när ni tänker tillbaka på den tiden?
– Delar av ravekulturen finns definitivt inetsade i mitt huvud, ler Liam. Ravefesterna handlade om en vilja att få existera efter sina egna ideal. På sitt sätt var det en slags förlängning av punken. Det rebelliska budskapet gjorde ett starkt intryck på oss.
– I början handlade ravekulturen verkligen om energi och frihet, minns Keith. Fan, vi bröt oss in i lagerlokaler, släpade dit ljudsystem och festade som djur. Men sedan upptäcktes scenen av folk som ville tjäna pengar på den. Osäkra ungdomar lurades att köpa en massa specialprylar för att bygga upp en ”cool identitet”. Helt plötsligt kretsade allt kring att måla ansiktet med UV-färg, ha speciella kläder och snurra med fåniga glowsticks. Jävligt synd, egentligen var det en fantastisk rörelse!

Ni har alltid varit positivt inställda till Internet. Är det en viktig kanal för att nå ut till nya lyssnare?
– Absolut, nickar Liam. När musikindustrin ser ut som den gör idag måste man vara öppen för nya idéer. The Prodigy är faktiskt mycket av ett Internetband. Feedbacken vi får på vår hemsida är jäklig viktig för oss. Ibland får vi mail från folk i länder där våra skivor knappt är släppta. Då undersöker vi alltid möjligheten att åka dit och göra en konsert.
– Vi håller på att bygga om hemsidan lite, avslöjar Maxim. Tanken är att fansen ska kunna gå in och göra egna remixer av våra låtar. Det kommer att bli vackert.

Just nu är ni ute på turné. Vad är det bästa med att stå på scen?
– Att spela inför tusentals människor laddar oss med mängder av positiv energi, svarar Keith entusiastiskt. Den tar vi med till studion när vi spelar in. Och när de nya låtarna är klara återförs energin till folket igen. Snacka om ett perfekt utbyte!