Sophie Rimheden – Miss

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Petter Duvander)

[album, Svedjebruk / Dotshop.se, betyg: 0]

Namnet på Sophie Rimhedens nya skiva är klart missvisande, men jag skulle inte säga att det är ett komplett misstag. Det föranleder förvisso en del missdåd i form av tråkig humor och Zeros intervju i höstas missgynnades av ett stort antal fnitterattacker på temat.

Som introduktion (och sedan mellanspel innan varje låt) får en missväxt barrskog chansen att komma till tals. Små märkliga radioknaster från en annan värld innan Sophie vinkar välkomnande i “High”. “Haj, haj” vinkar skåningen glatt igenkännande tillbaka. Inledningslåtens mission att eliminera lyssnarens eventuella misslynthet fungerar klockrent och skivan rullar igång utan minsta missöde. Pop-bloppiga “Sleep” visar en känd sida av Sophie, men följande “Sweet heart” överraskar desto mer, när sången inte sköts av Sophie allena utan i duett med Johan Sigerud. En manlig touch är inte alls missprydande och något missnöje med Sophies val är det absolut inte tal om. Det är det inte heller när “Over” inleder med en rap-fras (av Beki) som kommer farande mot trumhinnan med en missils träffsäkerhet. Om jag inte missminner mig, måste detta vara första gången Sophie försökt sig på något dylikt.

I “Debris” återkommer den manliga stämman och den är inte missriktad här heller, även om den fått en mer tillbakadragen plats att framleva sin tillvaro. När sedan skivan lider mot sitt slut tror man att det är dags att tona ner till en soft avrundning, men det är en total missuppfattning! “Feel it” dyker upp som en glatt missfärgad kusin till Page. Avslutande “Free” med sina skönt missformatterade gitarrer sätter en definitiv punkt för årets kapitel av Sophie Rimhedens livsverk.

“Miss” innehåller faktiskt mindre missljud än sin företrädare. Inte så att det är färre misshandlade ljud, det är bara lite mer system i galenskapen.

Det vore en kraftig missbedömning att inte köpa denna utmärkta platta. Att sedan missa chansen att avnjuta Sophie live när hon passerar din stad vore en minst lika stor missräkning, även om jag misstänker att den genomsnittlige läsaren vid det här laget hyser en djup misstro mot recensenten och dennes missunnsamma tilltag.

Om Webbmaster

Kolla även

In Atlas – Where the Wildflowers Grow

Vad sägs om smart och modern elektronisk pop med vissa influenser från Dubstar och Zola …