Two Trains – Two Trains

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Duplicato Records, betyg: 0]

Det norska bandet Two Trains framför en sömnig, mjuk och modern popmusik som är lätt att missa om man inte lyssnar koncentrerat. Musiken flyter stillsam med hjälp av försiktiga trummor och välklingande cymbaler. Gitarrfigurerna är snåriga, syntharna lekfulla och sången anonym. Helhetsintrycket blir småflummigt på ett konstnärligt sätt, som om Brian Eno hade varit en hippie och försökt förena Beatles från -68 med tekniken 2004, medan han röker alldeles för många jointar. Det finns tilltalande idéer här, en och annan skönt vemodig melodi och en del roliga ljud som i “Equal in the sea” och “A nosedive into luxury”. Men utöver den småsömniga nerröktheten berör inte den här plattan. Den exploderar aldrig och når inte fram till den större känsla av skönhet som bandet tycks eftersträva. Istället för att krypa in under huden lägger den sig som en spröd hinna utanför. De starkare melodierna tränger fram sporadiskt och som stämningsskapare fungerar Two Trains hyfsat. Men när en platta snarare blir en ljudtapet i bakgrunden än att den slår rot inom lyssnaren blir slutresultatet lika förbannat en axelryckning. Det är lite synd för jag tror att den här gruppen skulle kunna utvecklas till någonting riktigt intressant. Frågan är bara vad de ska välja: konsten eller popen, gitarrerna eller syntharna? Nu försöker de allt samtidigt och det når inte fram.