Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Dustmusic/Border, betyg: 0]
Det börjar bra med slamrig och röjig rockabilly I “What Am I Doing Wasting My Time With You?”. En låt som The Cramps hade kunnat gå igång på utan att skämmas. Därefter ändrar Deltahead riktning helt och gör i “This Is The House” någon sorts ångestladdad slideblues, men långt ifrån hur traditionell blues brukar låta. Spåret är småkul eftersom sångaren tar i och vrålar från tårna, men dessvärre händer det ingenting mer. I stort sätt upprepas bara samma vers gång på gång och det är lite synd på så rara ärtor.
“Sometimes I Wonder” dunkar, skramlar och pumpar på som krautbanden Can och Faust kunde göra på sin tid. Dessutom har låten ett riktigt schizat mellanparti som först är instrumentalt och sedan blir sångtiteln till ett viskat mantra innan den slutligen vrålas ut.
Sista spåret bygger på samma tanke: att upprepa låttiteln in absurdum. I detta fall heter spåret “I´m On To You”, kompad av en enformigt slidegitarr som så småningom mynnar ut i ett solo (får man väl kalla det?) för att återvända till det inledande riffet som låten baserats på.
Av någon anledning tilltalas jag av den här skräniga, repetetiva och extremt primitiva musiken som Deltaheads spelar. Den skiter så fullkomligt i konventioner och de gängse rocknormerna att den blir oemotståndlig. Dock borde Deltahead ha bytit ut något av de tre sista spåren mot ännu en up-tempolåt. Gränsen mellan repetetivt suggestiv musik och enformig upprepning är nämligen hårfin. Ska bli intressant att ta del av kommande utflykter från detta band.
