Hultsfred – Torsdag – Hultsfred 4

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)

Torsdag
Först undrar jag om jag har försovit mig, eller vad det egentligen är som pågår. Det är torsdag den 17 juni 2004 och jag tar min första tur in på festivalområdet.
Det är knäpptyst.
Knappt en människa syns till och alla scener ligger tysta. “Hrm…det är torsdagseftermiddag, nog borde något band spela nånstans?”, tänker jag och vandrar vidare bland Close-Uptält, matvagnar och kondomutdelare. Tar en sväng in i Rockfoto-huset och ser till min glädje att flera av bilderna är hämtade från mina artiklar i Östgöta Correspondenten.
Det var ju trevligt, men var tusan är banden?
Så småningom sätter musiken igång, det visar sig att jag haft oturen att hamna i ett glapp när inga band uppträder. “Puh”, blev lite orolig där ett tag. Så jag tar en sväng till Teaterladan – Hultsfreds bästa scen. Där står det svenska niomannabandet The Legends och spelar underbar indiepop med handklapp, tamburin och hela fyra flickor i kören. Tjusiga klänningar har de också.
I vintras släppte bandet sin debutplatta “Up against The Legends” där man blandade 60-talets Motown-pop med modern skrammelproduktion. Det lät givetvis lysande. Och lika lysande låter det när bandet bränner av “Call it ours” precis när jag kliver in i Teaterladan. Låten är suverän på skiva men får ytterliggare en dimension när den framförs live. Det är mer tryck och på axeln dyker en liten märklig figur upp som viskar “dansa, dansa”.
Jag dansar givetvis.
Bandet testar några nya låtar som verkar helt okej och Johan Angergård i sin randiga tröja framför mikrofonen ler lyckligt och svänger med luggen. Sen kommer “Your song” med sin stulna “Be my baby”-öppning och det låter bra det med. Fast jag föredrar de snabbare låtarna.
Ungefär samtidigt har den gamla countrylegenden Kris Kristofferson dragit igång på Pampas. Akustisk gitarr, munspel, texter om Irak och Vietnam och en skrovlig countryröst
ekar ut över den till stora delar sittande publiken. Som tredje låt kommer “Me and Bobby McGee” och folk jublar, trots att många bara känner igen honom från “Blade”-filmen.
Kristofferson framför “Sunday mornin´ coming down” och “Help me make it through the night” och jag väntar på att det ska bli lite action. Den dyker aldrig upp, så jag går tillbaka till tältet.

Om Webbmaster

Kolla även

Son Of The Velvet Rat - Ghost Ranch

Son Of The Velvet Rat – Ghost Ranch

Son Of The Velvet Rat är tillbaka med en ny platta. Den här gången har …