(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, Nons/MNW, betyg: -]
Fel, fel och fel igen. Progg är inte inne, progg är inte bra och svensk progg har märkligt nog inte varit progressiv.
Johan Borgert spelar nyprogg. Men inte studentikost smartlustigt som Dr Kosmos, utan mer som en nedtonad Håkan Hellström. Och en nedtonad Håkan Hellström är väl ungefär så nära en definition på “kass” man kan komma.
Borgert verkar inte ha lärt sig något av det senaste året. Det är nämligen ingen som vill ha progg, i vilken form den än kommer.
Nationalteaterhyllningen “Nationalsånger” blev bara ett stort “jaha?”, Philemon Arthur & the Dung nya bekräftade hur dålig gruppen var och Dungen var knappast heller någon hit.
Johan Borgert kan sjunga ordet “moviestar” hur mycket han vill, nån ny Ted Gärestad blir han ändå aldrig.