Spetsnaz – Grand design

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Petter Duvander)

[album, Subspace / Playground, betyg: -]

På sistone har jag nått den horribla insikten att jag allt som oftast tycker “det var bättre förr”. Jag kanske inte har sagt det högt innan, men nog fan var det roligare när DAF släppte “Alles ist gut” än när [godtycklig tysk futurepop-artist här] släppte sin senaste ljudonani? Kort sagt, tekniken har kommit ifatt farfar Hütters visioner och nu kan faktiskt vem som helst släppa en platta med elektronisk musik. Där har vi också problemet i en liten ask. Vem som helst kan göra en platta, vem som helst kan leka skivbolag och vem som helst skriva en skivrecension. Vad skiljer då den här recensionen från andra? Jo, såklart att den handlar om en frisk fläkt i informationserans kölvatten. Spetsnaz är välkända från allehanda konstellationer på den svenska syntscenen de senaste åren, de är otvivelaktigt kompetenta både musikaliskt och tekniskt. Och släpper nu en debutplatta som känns som en klockren nordisk nästkusin till Nitzer Ebbs “That Total Age”. Det erkännes att Spetsnaz ibland kommer lite väl nära sina förebilder, som i “Outskirts of Eden” där jag hellre vrålar “let beauty loose” i refrängen men det må väl vara förlåtet. Tänk er sköna gamla svenska band som Pouppée Fabrikk och Scapa Flow i deras tidigaste inkarnationer, lånen är snarast färre och ljudbilden är uppdaterad för dagens öron. Spetsnaz är första riktigt starka kandidaten till nästa års Bästa Nykomling på SAMA och tills dess kommer mången “syntare” ha gråtit en glädjens tår medans han/hon låtit kängorna svänga på dansgolvet.