(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Sven Eklöv)
[album, Virgin, betyg: -]
När jag hörde att Stooges skulle medverka på denna platta tändes ett hoppets ljus hos mig att Iggy efter ett oräkneligt antal skitskivor äntligen skulle åstadkomma något på som skulle vara i nästan samma klass som Raw Power och andra mästerverk de gjort tillsammans.
Fast när jag fick veta att det bara var några enstaka spår de medverkade på och att kräkmedel som Green Day och Sum 41 skulle medverka för att inte tala om Peaches som är en av de mest överskattade artisterna idag kände jag för att ignorera plattan helt och hållet.
Men nyfikenheten över hur Stooges spåren skulle låta gjorde att jag bestämde mig för att lyssna igenom plattan och efter att ha gjort det konstaterar jag att detta är en helt ok skiva som det är väldigt svårt att sätta betyg på eftersom den är så splittrad.
Ska man bedöma skivan efter de låtar han gör med Stooges (Little Electric Chair, Skull Ring, Loser och Dead Rock Star) och de han gör med Troll (Perverts In The Sun, Superbabe; Whatever, Here Comes The Summer, Inferiority Complex och Blood On Your Cool) och hör och häpna Sum 41 (Little Know It All) är detta en jävligt bra Rockskiva.
Men tyvärr finns det andra musiker med i bilden och det är just det som sänker plattan, Private Hell och Supermarket är precis så trista som alla andra låtar man hört med Green Day, och Iggys sololåt är inte heller mycket att hänga i julgran. Fast det är klart i jämförelse med de riktiga stinkbomberna vilka är två till antalet här så är de bra låtar.
Vilka stinkbomberna är? Ja det är Rock Show och Motor Inn vilka han gör med Peaches, den första är så usel att jag saknar ord och den andra är helt intetsägande.
Så efter mycket funderade och med tanke på skräplåtarna sätter jag en trea och önskar att Punkfarfar inte hade drabbats av hjärnsläpp och plockat in Green Day och Peaches för hade han inte gjort det hade detta blivit en grymt bra platta.