(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Andreas Wiss)
[album, Epic / Sony, betyg: -]
Pearl Jam är ett av de få rockband från grungetidsåldern i början av 90-talet som har inte bara har överlevt, utan även gjort en rad starka album långt efter att grungetrenden dött ut. På dessa två livealbum bjuds det frikostigt på godbitar från bandets produktiva tolvåriga karriär. Samlade tillsammans bildas ett rätt imponerande urval av välkomponerade rocklåtar som “Do the Evolution”, “Corduroy”, “Hail Hail” och “Given to Fly”. Men givetvis är inte precis allting bra, här finns en del smärre pinsamheter som “Blood”, “Evacuation” och “Glorified G” och även några sönderspelade hits som “Jeremy”, “Alive” och “Even Flow”.
En enorm liverutin märks, men ibland är det tydligt hur trött bandet, och särskilt Eddie, är på vissa låtar. Dessa, ofta äldre alstren känns slarvigt och smånonchalant framförda, men de är dock i minoritet.
Detta är bland de första spelningar som Pearl Jam gör efter Roskildetragedin, som de verkar ha kommit över nu. I ett mellansnack berättar Eddie Vedder om att de är glada att vara tillbaka och hur publiken hade fått marken att skaka under en spelning dagen innan, vilket inledningsvis hade skrämt dem, men som sedan gjort dem glada.
Ett annat underhållande mellanspel är när Eddie ringer upp Johnny Ramone i England innan de spelar Ramoneslåten “I Believe in Miracles”. Johnny visar sig inte vara hemma varvid Eddie talar in ett meddelande: “Hey Johnny, you fucker, why aren't you at home?”.
Gillar du Pearl Jam finns det en hel uppsjö av liveskivor att välja mellan. Någon av dessa två är dock inte alls något tokigt val.