(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Petter Duvander)
[album, Synthetic Symphony / Playground, betyg: 0]
Vi är tillsagda att ta det lite lugnare med toppbetygen. Trots detta kan jag inte annat än att tilldela herrarna Leeb och Fulber en klockren femma för sin likaledes klockrena och svårt efterlängtade comeback som duo. Det senaste året har inneburit många glädjekällor där just gamla farbröder kommit tillbaka och visat alla amatörer var skåpet ska stå. Det började med DAFs charmigt naiva påhopp på Bush-administrationen, fortsatte med Laibachs ovanligt lätt-tolkade och fantastiskt vackra WAT och farfäderna Kraftwerks åtminstone bitvis genialiska Tour de France Soundtracks. Det kommer att fortsätta med Douglas McCarthy och hans nya kollega Terence Fixmer till våren men just nu är det som sagt kanadensarna Bill och Rhys som har scenen helt för sig själva.
Vad gör då detta till en femma, är det ett typiskt FLA-album? Inte alls. Är det nytt och revolutionerande? Inte egentligen. Det är en salig kompott, där all kunskap, erfarenhet och känsla från killarnas otaliga sidoprojekt för första gången får träffas och trivas allihop på en gång. Visst, sista Intermix-plattan var mer Delerium än något annat, “The Blade” var bara en Intermix-låt med sång på, men detta är första gången man kan hitta referenser till precis ALLT. Man hajar till när man tror sig vara tillbaka på Gashed Senses & Crossfire, nickar förnöjsamt när man hör ambienser från Caustic Grip, ryser när man hör Leah Randis röst som lika gärna kunde varit inspelad till Deleriums Chimera eller Poem, lystrar noga till stämningsbyggande samplingar och… jag kan fortsätta hur länge som helst och då har vi fortfarande bara kommit till låt två (där för övrigt också Hard Wired lyser igenom med McKeansk glans och skönhet).
Civilization är genomarbetad, trots att stilar och influenser spretar åt precis alla håll så får lyssnaren en homogen lyssningsupplevelse. Det är mer lättlyssnat än Front Line Assembly någonsin varit, samtidigt som det absolut inte är överkommersialiserat som man kanske kan tycka om de senaste två Delerium-alstren. Även om Bill Leeb och Rhys Fulber nu verkar på god fot med varandra igen så kan Civilization mycket väl vara det sista Frontline Assembly-albumet och som sådant är det en logisk och vacker sammanfattning av bandets hela historia. Två ord: köp, njut.