(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)
[album, Lobotom Records, betyg: 0]
Naked Apes fullängds debut “Anropa Aporna” liknar få skivor jag hört de senaste… tjugo åren. Svensk, utmanande elektronica som egentligen borde vara omöjligt att få utgivet på annat än ett eget litet bolag utan distribution eller chans att nå någon större publik. Tack vare lilla uppstickande Lobotom Records har aporna fått en chans trots allt, och därmed är årets mest osannolika skivsläpp ett faktum.
Att mer i detalj gå in på musiken på “Anropa Aporna” är en utmaning. Skivans tio spår är oerhört ojämna. Mina favoriter är den suveräna lågbudgethybrid mellan Kraftwerk och Jean-Michel Jarre som titelspåret utgör. Även inledande spåret “Loop”, som påminner om Italodisco på demostadiet, och distade tvspelsnojjiga “Tekknisk Eld” gör mig pigg och glad med sitt jävlaranamma, liksom malande “Stenbäcksmörkt”. Hade alla spår påmint om dessa skulle jag inte tveka att sätta betyget fyra, eller kanske högre, på skivan. Men nu är skivan som sagt ojämn.
Det finns en mellangrupp med några trevliga spår såsom “Prima” och “Innerst Inne” vilka kanske inte gör något outplånliga intryck, men som ändå får en att nöjt sitta och digga. Så återstår då de tre ångestframkallande tålamodsprövningarna som gör mig tveksam i totalbetyget. Tio sådana här låtar skulle kunna få mig att sätta betyget ett, eller högst två. “Gulnad Och Blek”, “Sjätte Sinnet” och “Noll Noll” kommer in och fullständigt skär sönder plattan. På dessa låtar är ljudbilden naken, lite nervös, stressad. Det är även nu man inser att sången är på skånska, och att de lustigt vridna texterna i det närmaste blir obegripliga när de utlämnas som i dessa spår.
Kanske är det poesi, eller konst, eller något annat. Det enda jag vet är att det är irriterande att något som faktiskt är riktigt bra knasas till av detaljer. Som om Leonardo skulle målat en clownnäsa på Mona Lisa. Visst skulle den i övrigt perfekta tavlan även då väckt uppmärksamhet, men den skulle knappast ha blivit föremålet för hyllkilometer av litteratur. Naked Apes har säkert velat visa upp hela sitt spektrum, men i detta fallet blir bredden ett problem.
Naked Apes har alltså med sin debut lyckats knåpa ihop en platta som omöjligt kan lämna någon oberörd. Jag har i fascination spelat låtar för vänner och bekanta, och alla reagerar på ett eller annat sätt. Liksom jag själv gjort. Och trots att “Anropa Aporna” innehåller mycket bra och spännande musik så blir det den schizofrena känslan som är kvar när skivan är slut som resulterar i att betyget bara blir tre. Minus.