Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Pelle Olofsson)
[album, s56 / Universal, betyg: 0]
Jaha. Ännu en rockakt som beskrivs som “ett av de bästa nya livebanden” i pressmeddelandet. Om det verkligen stämde varje gång det hävdas skulle Sverige vara hemland för världens trehundra bästa liveband. Ungefär. Det skulle vara kul att veta hur skivbolagen resonerar när de skriver sina pressmeddelanden. Om alls? Kanske kopierar de bara gamla texter och byter ut namn på artister, personer och platser?
Det är då det känns viktigt att strunta i det idiotiska följebrevet och inte låta det påverka min åsikt om Bring Me The Fucking Riot… Man. Jag hade redan tidigare hört flera av deras låtar, bland annat singeln “Lolita Riotta”. Jag har också sett ett kortare gig med dem (nej, de är inte ett av de bästa nya livebanden).
Vad gäller musiken räcker det att kalla den retro. Bring Me The Fucking Riot… Man refererar huvudsakligen till 60- och 70-talen, och surfpunk är nog den lämpligaste etiketten. Texterna handlar alltför ofta om ’riot’, det vill säga upplopp. Men vad vill de egentligen säga? Oftast blir det inte djupare än “I’m in love with the riot and that’s the fucking truth”, som i “In Love With The Riot”. Jag har ingen aning om när, var, hur eller ens varför man ska lyssna på det här. Men det är klart, är man ett av de bästa nya livebanden ger man väl främst ut ett album som reklam för sin turné.
