Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, A westside fabrication, betyg: 0]
Hittills har svenska hyllningsskivor mest tillägnats döda visartister som Cornelis, Taube och Ted Gärestad. Denna skiva är annorlunda
på flera sätt. Här finns inget EMI eller Kjell Andersson så långt ögat når, föremålet för ovationerna är inte i närheten av att vara folkliga och de medverkande artisterna är ganska udda.
Om Bear Quartet kan sägas att de släppt skivor i rasande takt det dryga decennium de funnits, att alla plattor haft en titel som består av två ord varav det första slutar på bokstaven “Y”, att bandet alltid hamnade högst i alla läsarundersökningar i tidningen SA och att gruppen är helt oberäknelig.
Det sista gäller även denna hyllningsskiva, eller rättare sagt de medverkande. Artister som exempelvis Bad Cash Quartet och Kristoffer Åström känns helt rätt, men Boy Omega, Audrey, They stole a million, The World…?
Studerar man projektet lite närmre märker man att det mest verkar handla om en klubb för inbördes beundran. Vilket inte behöver vara fel om det kommer ut bra popmusik ur det. Det gör det på Money Talks ibland – men tyvärr alltför sällan.
Laaksos inledande “Blizzard” är ett exempel, Andreas Mattsons (Sweet Chariots) och The Concretes bidrag är två andra. Men mestadels är tolkningarna sega och tråkiga. Och på den punkten skiljer sig inte denna hyllningsskiva från till exempel “Plura 50”.
