Woven Hand – Consider The Birds

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Andreas Wiss)

[album, Glitterhouse / Playground, betyg: 0]

De som tror att kristen rockmusik är synonymt med euforiska kärleksförklaringar till herren kan lägga om sina preferenser. 16 Horsepower-frontmannen David Eugene Edwards sidoprojekt Woven Hand (som är en metaforisk beskrivning av två handflator förenade i bön) liknar ingenting annat. Det kan enklast beskrivas som gotisk countrymusik. Eller becksvart ultraamerikansk dramatik från USA:s bibelbälte. Eller Nick Cave gone Amish. Edwards i det närmaste mässar fram sina fundamentalistiska texter till den över lag akustiska, men enormt stämningsfulla ljudbilden, som byggs upp av banjo, piano, slagverk och gitarr. Sången gränsar ibland till folkmusik, som i den medeltida “To Make A Ring”, där en teatral Edwards sjunger apokalyptiskt “The Lord will not be mocked, not by you or me” och köras av en djuriskt låtande ensemble. Då kan man nästan höra offerbålen spraka i bakgrunden.

Som den son av en Nasaréen-predikare Edwards är, är det inte konstigt att den kristna tron är så pass genomgående i texterna, då Nasaréen-rörelsen uppmuntrar till allmän predikan framför traditionellt kristet utövande. Men samtidigt tvingar han inte på någon sin tro. Texterna är mångfacetterade. Ibland är han en upprörd man som ifrågasätter sin guds handlande. I “To Make A Ring” liknas männsikor vid guds boskap och i den avslutande balladen “In The Piano” blir hans böner fruktlösa:

“I Pray him come, I Pray him soon
[…] I feel nothing
I hear no voice”

Consider The Birds föregångare Blush Music var en av fjolårets skivor som berörde mig allra mest. De spöklika ljudbilderna påminde om ett skräckfilmssoundtrack med sin instrumentuppbyggda ambiens, som stundom kryddades med industriella gnisslanden eller olycksbådande korptjatter. Consider The Birds är mer rak i sin uppbyggnad och saknar helinstrumentala spår. Soundet är fortfarande avskalat och genomgående akustiskt, men lik förbannat blir man helt tagen av det. David Eugene Edwards sjunger som vanligt, med risk för att använda en enfaldig liknelse, som en gud. Hans röst är som en blandning av Tom Waits, Johnny Cash och Nick Cave, men har samtidigt en ytterst unik prägel. Han sjunger lika enkelt om smärta och kärlek som han gör om religiös mystik, och lyckas ständigt hålla lyssnaren i ett järngrepp med sin mörka, vackra stämma.

Man behöver inte vara kristen för att uppskatta Edwards musikaliska geni och Consider The Birds storhet.