N.F.D – No Love Lost

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Jungle Records/ Sound Pollution, betyg: 0]

Fields Of The Nephilim existerade alltid i skuggan av Sisters Of Mercy och The Mission. De blev aldrig var mans egendom på samma vis som storesystrarna. Likafullt lyckades de producera ett flertal väldigt sköna, mörka plattor, men dessa fick aldrig riktigt den publik de förtjänade. Nu har Tony Pettitt (Nephilims basist), Simon Rippin (Sensoriums, The Nefilims och Fields Of The Nephilims turnerande trummis) och Peter “Bob” White (Sensoriums sångare och gitarrist) slagit sig ihop med gitarristerna Chris Milden och Stephen Carey. Tillsammans bildar de N.F.D. Dessutom gästar Nephilim-gitarristen Peter Yates på ett flertal låtar på No Love Lost. Resultatet: som en återvändo till andra halvan av 80-talet där de döda kommer till liv i katakomberna och Ritz var Stockholms ledande rockklubb för svartklädd dekadans och dånande gothrock. N.F.D. återuppväcker den känsla man hade då, när den riktigt mörka, depressiva rocken var ny, syndig och spännande. Sedan dess har mycket hänt i gothkretsar, men det tycks N.F.D skita i. De blandar inte in en massa ovidkommande, moderna rytmer och klanger, utan fladdrar fortfarande omkring som vampyrer på Batcave. Det är så här ren gothrock ska låta. Inget trams och tjafs. Ingen metal eller techno. Bara en 48 minuter lång tripp ner i den osaliga underjorden. Många bra spår. Några mindre bra. Förhoppningsvis uppnår nu N.F.D. den framgång som förelagorna aldrig riktigt fick.