Lcd Soundsystem – Lcd Soundsystem

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Henrik Nyström)

[album, DFA/EMI, betyg: 0]

Efter golvvältande och smått stilbildande singlar som “Losing my Edge” och “Yeah” släpper det dynamiska producentteamet DFA nu sitt debutalbum. När de själva står för kompositionerna går amerikanen James Murphy och britten Tim Goldsworthy under namnet Lcd Soundsystem. Utanför Lcd Soundsystem är DFA-duon kanske mest kända för sitt producentjobb på The Rapture’s larmpärla “House of Jealous Lovers” men de har även gjort remixer åt bl.a. N.E.R.D och Le Tigre.

När punkaren Murphy och den mer dansorienterade Goldsworthy slår sina kloka huvuden ihop och sträcker ut sina fingrar över mixerbordet blir resultatet något som inte är helt lätt att sätta fingret på. Med ögonen i backspegeln skapar de modern dansmusik med inslag från kakburkens alla hörn. Dessa två ljudkockar verkar inte backa för obskyra idéer. Att röra ihop och bygga stor dansmusik av element från punk, pop, techno, new romantics, house m.m. kanske inte ser ut som den mest lyckosamma iden på pappret men pappret har fel.

“Daft Punk Is Playing At My House” och “Disco Infiltrator” träffar lika hårt i bakhuvudet varje gång de sparkar i gång med full kraft och besvikelsen är fortfarande lika total när jag inser att basen på min förstärkare står på max. Basgångar gjorda av kardborr, distorderade gitarrer, underhållande texter och beats gjorda av kärlek. Det något schizofrena helhetsintrycket hålls samman av ett lekfullt sväng som jag tror kan tilltala många olika genreryttare genom arrangemangens flexibla form. “Movement” briserar i rena punkexplosionen över ett suggestivt och malande beat. “Never as Tired as When I’m Waking Up” är inget annat än en skärande indieballad”.

Det självbetitlade albumet släpps som ett dubbelalbum och det fina med det är att ena skivan bjuder på alla deras fantastiska singlar som föregått detta album. Eric Cartman skulle förmodligen uttryckt det hela som sweeet!

Dansa! Gör det hårt och länge.