(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[singel, V2, betyg: 0]
Den här tämligen meningslösa singeln innehåller tre spår: titellåten och två olika långa versioner av “The wake/Hooray hooray”. Den sistnämmnda är tagen från albumet Is My Head Still On? I mina öron är detta avslagen valium-pop. Händelsefattig och blek för en generation som helst sitter smådeppig och stirrar ut genom köksfönstret medan allting kul händer andra. Det är helt enkelt trist, ytterst medelmåttigt och fullkomligt slöseri med tid att lyssna på den här plattan. Jag fattar inte vad man ska ha den till?
Låtarna hackar fram, entoniga och brungrå som gamla tapeter i en trist förortslägenhet. Ingenting utmärker sig, varken sången, de repetetiva melodierna eller musiken som sådan.
Bakom det relativt coola namnet Tgr Lou döljer sig Rasmus Kellerman som han egentligen heter. Han är tjugotre år och jag tillhör säkerligen inte den kategori av lyssnare som hans musik vänder sig till. Efter att ha genomlidit denna sömntablett är jag bara glad för det.