(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Pelle Olofsson)
[album, Reprise / Warner, betyg: 0]
Deras största förtjänst är antagligen att Green Day introducerade brittisk trallpunk för en generation som vuxit upp med hårdrock och grunge. Året var 1994 och albumet hette Dookie. Singlarna “Longview”, “Basket Case” och “When I Come Around” hördes nästan överallt och succén var ett faktum. Sedan hände… inte så mycket. Green Day fortsatte att släppa skivor men blev allt mer marginaliserade. Det brukar antingen leda till att artister utvecklas i nya spännande riktningar eller att de plöjer på i samma spår tills ingen orkar bry sig längre.
Som de flesta är bekanta med har Green Day behållit sitt sound intakt ända sedan genombrottet. För vissa band, till exempel Ramones som tycks ha varit en förebild, var det under en lång tid positivt. I fallet Green Day har det snarare haft motsatt verkan. American Idiot är Green Days första album på fyra år och den enda utveckling som går att skönja är att de försökt sig på att göra en punkopera. I det här fallet innebär det tematiska texter och att två av spåren består av nio minuter långa låtmedleyn. Min slutledning är att det kanske är dags att tänka om, för det här håller inte. Dessutom borde en del av STIM-pengarna för “Holiday” gå till Iggy Pop eftersom Green Day till versen ganska ogenerat kidnappat “The Passenger”.