Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Ida Asplund)
[ep, Electric Fantastic Sound, betyg: 0]
Det här är Electric Fantastic Sounds första skivsläpp i form av en samligsskiva, där Diskodiktator, Top Gun och Basswood Dollies delar på det 21 minuter långa utrymmet. Skivan inleds med en mix av, sedan tidigare kända, Diskodiktators “I Turned My Back On Rock'n'Roll” – en rent ljudmässig hyllning till synthpopen. Det är lättsamma enkla slingor med en liten dos 80-talskänsla. Några spår senare dyker Diskodiktators nya låt, med det fantasifulla namnet “Take it out on your friends” upp, där soundet landar någonstans mellan Spocks rymdinspirerande sound och welle:erdballs lekfulla och blippiga ljudintervaller. Det är inget nyfunnet med vinner en del på lättsam och glättig synthpop, där vi uppmanas att beskylla våra vänner, istället för oss själva. Nästa tredjedel av skivan representerar Top Gun, bandet med anknytning till Göteborgsklubben Romonight och kanske mest kända för Tony Svensson och Jay-Jays bror, Magnus Johansson. Top Gun har även varit mycket omtycka live. Här inleder de med “Mind of a Boy”, som lätt för tankarna till Elegant Machinery genom den något svårmodiga texten och soundet som också, till viss del, påminnner om Elegant Machinerys, fast här lite tuffare och monotont. Rösten är harmonisk och soundet är renodlad synthpopeufori, till texten som handlar om en pojkes tankar för att senare, i spår fem, handla om Girl Obsolete. Här är soundet dock lite annorlunda. I grund och botten är det monotona, tunga ljud, med de lättsamma ljuden finns kvar i bakgrunden och lättar upp stämningen en aning. Basswood Dollies representerar det något tuffare på skivan och inleder med den något cyniska låttiteln “Hateworld”. Den raspiga rösten känns igen från den tidigare Cat Rapes Dog-sångaren John Wreibo-Lindqvist som i sin nya bandkonstellation jobbar ihop med Joel Lindqvist. Hateworld är ett monotont spår och inget som är direkt nyskapande. Sista spåret Basswood Dollies representerar; “We are Truth”, är däremot en rolig kombination av en röst som skulle passat den hårdare EBM-scenen och nästan barnsligt popigt sound. Men det är dansant och kommer säkert gå hem på diverse synthtillställningar.
Som helhet genomsyras skivan av fullfjädrar synthpop i olika tolkningar. Det är en rolig blandning men inget som leder tankarna vidare på att leta sig vidare till de enskilda banden för att hitta ny musik. Däremot kanske det blir nästa fests partyplatta, men längre håller det inte. Kanske räcker det bara till de tre bandens two-hit-wonders.
