Chad VanGaalen – Infiniheart

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Linda Iliste)

[album, Sub Pop / Border Music, betyg: 0]

Inbäddat vid foten av kanadensiska Rocky Mountains ligger Calgary, staden som benämns vara “hjärtat i det nya västern”. Härifrån kommer Chad VanGaalen, ett enmansband med över 10 år på nacken av sängkammarinspelningar, som nu debuterar med sin närmast episkt långa Infiniheart. Influenserna från sin bakgrund hörs mycket tydligt i VanGaalens varsamma, nästan lite kyliga, folkmusikpop, som lagts mot en elektronisk ljudvägg.

Infiniheart rymmer allt ifrån försiktiga gitarrer och hemmabyggda fioler till harpa och klarinett; allt lett av VanGaalens röst, så spröd att den emellanåt helt tycks avlägsna sig. Den musikaliska klädedräkten är över huvud taget allt som oftast mycket ömtålig – dock utan att bli lättsmält. Ibland glimtar en annan verklighet till, som i inledande Clinically Dead eller J.C.’s Head on the Cross, där det elektroniska och distorderade får övertaget.
Ljudbilden är alltid mycket drömlikt personlig, men gränsar till det banala. Det är uppenbart att texterna vill ha ett existentiellt djup, som i Blood Machine med sitt lågmälda ifrågasättande av människans förhållande till teknologi och dess konsekvenser. VanGaalen blandar dock gärna in vardagens trivialiteter för att nå sin poäng, vilket kanske skulle kunna fungera om det inte kändes så medvetet och fantasilöst.

Infiniheart är minimalistisk, utan att bli övergiven; med sina 16 spår rymmer debuten vad man kan föreställa sig vara det mesta av låtskrivarens musikaliska mångfald. Stundligen finns den bräckliga rösten som för det hela framåt. Av sånger som Red Blood och Somewhere I Know There Is Nothing blir undertecknad t.o.m. berörd, men tyvärr når VanGaalen inte mycket längre än så.
Trots viss experimentlystnad och en lite större dos egensinnighet, är Infiniheart i sin helhet utan tvekan ett popalbum av tämligen ordinär klass. Gillade du soundtracket till Garden State bör du uppskatta Chad VanGaalen.