Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jens Leinonen)
[album, Mad at the world records, betyg: 0]
Ibland är det för enkelt att romantisera det som varit. Det gäller nog all musik, men hc scenen brukar vara särdeles duktig på det. Om jag fått en spänn för varenda gång jag hört ett band avsluta sitt liveset med en Minor threat eller Gorilla biscuits cover så skulle jag vara snuskigt rik idag. Det finns mycket vackert att finna i den tidiga scenens katalog. Musiken var hetsig, ärlig och genuint våldsam. Lyriken slog alltid nerifrån och det känns som om allt nästan var för mycket på riktigt. Det betyder ju dock inte att all våldsam musik från det tidiga 80-talet var helt genialisk.
Precis som idag så gick det då ungefär 37 dåliga band på ett bra. De som var riktigt bra (ni vet vilka) älskar vi fortfarande och de usla har vi antingen glömt eller aldrig hört överhuvudtaget. Major conflict faller in någonstans där i mitten. Inte helt tokdåligt, men ingenting värt att höja på ögonbrynen för mer än en gång. Slynglarna från NY hade ingen lång karriär och de verkar inte ha lämnat något bestående intryck efter sig. Det låter storstad, knark och ilska över materialet som bla. består av kassettbandsinspelade livespår från CBGB´s och obskyra 7″:or. Som tidsdokument fungerar det antagligen jättebra, vad vet jag? Jag gick på dagis då. Det är dessutom en solklar dödsruna över ett band som försökte så gott det gick, men antagligen pissade bort sina chanser på egen hand med droger och allmän dekadens. Faktum är att om vi klarat oss utan Major conflict tills idag så är jag hyfsat säker på att vi gör det resten av våra liv också. Fast slagsmålssamplingarna är ganska roliga!
