Thåström – Borgen, Norrköping 24/2 2006

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)

[konsert, , betyg: 0]

Det händer att jag går ner på knä och tackar Gud att jag är född i den tid jag är. Lördags natt var ett sådant tillfälle.
Jag är så oerhört lycklig att jag fått möjligheten att leva samtidigt som Joakim Thåström, vår största – nej, vår ENDA – riktiga rockstjärna.
Det står 48 år i passet men skulle lika gärna kunnat stå 28. I Thåströms värld är allt sig likt, inte ens tidens tand kan rå på den otroliga utstrålning han har.
Konserten öppnas med “SöndagMåndagsång”, där Pimme inleder själv med gitarr. Så småningom fyller bandet, med bland andra Pelle Ossler och bob hunds Conny Nimmersjö, på och redan där är man fast.
Den välfyllda Borgen i Norrköping sugs in i Thåströms suggestiva stämning och han släpper inte ut publiken förrän vid sista extranumret “Bara om min älskade väntar” (!).
Showen kretsar mycket kring låtarna från senaste plattan, men Thåström bjuder även på äldre nummer som “Alla vill till himlen”, “Århundradets brott”, “Kriget med mig själv”, “Du ska va president”, “Karenina” och “Som eld”. Samtliga framförda i rasande snygga versioner. Har Thåström nånsin haft ett bättre kompband? Har han överhuvudtaget varit bättre?
De senaste årens tradiga gitarrmangel är som bortblåst, istället satsar Thåström på dynamik och variation i musik. Lugna ballader som “FanFanFan” varvas med täta, pumpande låtar som “Djävulen o jag”.
Rösten har inte förlorat ett uns av sin speciella styrka och ton, och sången ligger tydlig långt fram i ljudbilden.
Jag är oerhört tacksam att jag får leva i samma tid som Thåström.