(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Behrang Kianzad)
[album, Gott Disks, betyg: 0]
England under senare delen av 80-talet, med unken Thatcherism, den tragiska Gruvstrejken och kommersialismens ohämmade segertåg längs de privatiserade järnvägen. Hela historien, oklippt men remastrad från glömda kassettband, finns nu att ta del av i Commercially Unfriendly – The best of British Underground 1983-1989. Jag har länge varit övertygad om att punken är näst schlager den lägsta formen av musicerande, helt enkelt för att ingen respekt visas för varken det egna musicerandet eller publikens sköra öron, för att inte tala om högre kreativ/intellektuella ideal. Men jag har också lätt att bli förförd av kampnostalgi, Do-It-Yourself och allt som på något sätt lagt grunden för den elektroniska musikens handel och vandel. Och här får alla punkare, syntare, oldschool technofreaks och inte minst, hårdnackade fans av den engelska musikscenens historia ett rejält tuggmotstånd. Band som A Witness, Inca Babies, The Membranes och Noseflutes levererar distad, melodisk och vemodisk punkpop där gemensamma nämnaren är just – Punk as Fuck. Lyssna bara på Inca Babies psykrockiga The Judge, så kan ni slänga era Nick Cave skivor i soptunnan. I´m punkrocker yes I am!