(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, American Recordings/ Warner, betyg: 6]
Slayer är i och med Christ Illusion framme vid sin tionde studioinspelade fullängdare. Detta är dessutom det första albumet med originaluppsättningen (Tom Araya, Jeff Hanneman, Kerry King och Dave Lombardo) sedan Seasons In The Abyss som kom ut 1999.
Kristna grupper har, inte helt oväntat, upprörts över Larry Carrolls skivkonvolut där en stympad, nerdrogad och tatuerad Jesus vadar i blod och likdelar. Även låten “Jihad” som handlar om attacken 9/11 och vars text utspelar sig ur terroristernas synvinkel har kritiserats. För övrigt är det mesta sig likt i Slayer-land, vilket innebär ett hårt, snabbt, tungt, aggressivt, pardonlöst och brutalt jävla mangel. Tom Araya och bandet låter lika förbannade som vanligt. Behöver du någonting att blåsa ur skallen med när whiskeyn är slut, så är det bara att höja volymen och låta Slayers thrashriff, smattertrummor och tunga basattacker göra jobbet åt dig. Själv har jag inte det behovet för närvarande. Kanske är det därför jag upplever den här plattan som lite för enahanda och lite för speedad för att den ska hålla mig intresserad i längden. Jag hade gärna sett en större variation och mer melodier, men det är ju inte Slayers styrka direkt. De inbitna mega-fansen sväljer säkert Christ Illusion med hull och hår. Själv avnjuter jag helst plattan uppstyckad i mindre köttbitar, som en annan gourmet.