Burning Skies – Desolation

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Lifeforce, betyg: 5]

AEfter Murder By Means Of Existence (2004) är de förbannade britterna i Burning Skies tillbaka. Och de är fortfarande lika förbannade. Och har fortfarande så mycket energi att jag blir trött efter halva plattans hardcore, deathcore, metalcore eller vad man nu ska kalla denna hänsynslöst aggressiva urladdning för.
Gudbevars släpper de arga grabbarna in något lugnare, melodiösa partier i röjet och renset, vilket ger viss dynamik och trumhinnorna får en vilopaus emellanåt, men tyngdpunkten här ligger helt och hållet på att röja järnet i vansinnestempo så ofta det bara går. Och visst, det kan vara kul då och då, men i tio låtar på raken blir man minst sagt mätt.
Min största invändning är dock inte tempot, utan snarare avsaknaden av egensinne och riktigt minnesvärda låtar. 2000-talet är fullt av sånt här tycks det mig och jag vet inte riktigt vad jag ska ha ännu en platta med gallskrikande, testosteronstinna galningar till. Sen kan ingen ta ifrån Burning Skies att deras nya alster har en utmärkt, råfet ljudbild och att musiken är perfekt att röja bort sina aggressioner med. Men jag vill ha ut lite mer av en metalplatta än så. Och det får jag inte av Burning Skies. De kör på tills jag ligger urlakad och trött. Efteråt minns jag inte mycket mer än själva soundet. Roligare kan man ju ha utan alkohol i kroppen.