Intronaut – Void

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, LifeForce Records, betyg: 3]

Teknisk och bångstyrig, avig och fullsmockad med tempobyten är Intronauts metal-mek. Vilket gör att den mer påminner om jazzrockfusion än om hårdrock periodvis. Tyvärr har bandet en trist, enformig och gormande ursäkt till sångare, som inte alls lever upp till de musikaliska excesserna och hans tveksamma vokalinsatser drar ner helhetsintrycket rejält.
Å andra sidan är musiken och låtarna inte heller världens mest givande eller roliga. Att spela introvert och tekniskt betyder ju nödvändigtvis inte att resultatet upplevs konstruktivt för lyssnaren. Således kan jag tänka mig att Intronaut pysslar med det de gör, i huvudsak för att tillfredsställa sin egen spellust, och i mindre utsträckning för att roa publiken.
Själv roas jag bara i intervaller och då främst när sångaren kniper igen, samtidigt som de instrumentala utflykterna går utanför metallens ramar och den trögflytande kvicksand som bandet så ofta har en förmåga att fastna i.
Faktum är att Intronaut borde lämna metalsvängen helt, skaffa ny sångaren, börja skriva starka melodier och ägna sig helhjärtat åt jazzrock istället. Då skulle nog det här kunna bli kul med tiden. Nu är det fyrtio minuters jobbig resväg för högst tio minuters sammanlagd njutning/underhållning. Den korta semestertrippen är inte värd cd-priset, helt enkelt.