Scald – Vermiculatus

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Code 666, betyg: 3]

Sugen på något långt, hårt och extremt? Vermiculatus består av en enda låt, uppdelad i två stycken som varar i 47 minuter och 30 sekunder, så den skulle kanske kunna stilla begäret? Frågan är om du orkar så länge? Vermiculatus är nämligen en helt instrumental låt. Om vi börjar med första halvan så skulle jag vilja beskriva den som progressiv doom metal. I regel går det tungt och sakta, distade gitarrer exploderar och jag känner hela tiden att minst tre saker fattas: en vokalist, vettiga melodier och musikalisk fantasi, så att det åtminstone blev spännande periodvis. Istället känns Varmiculatus bara tom, ofullbordad och jävligt tråkig. Detta trots att inga teman återvänder under första stycket. Istället utvecklas låten oavbrutet och som jag ser det: utan mål och mening. En annan lyssnare med extrem smak kanske upplever Scalds andra album som väldigt konstnärligt, intressant och givande, men det får i så fall stå för den personen. Den andra halvan av Vermiculatus är egentligen mer eller mindre en repris av den första, men här utförd i en ambient/noise-form istället. Och nej, den är inte mycket roligare än den första. Ljud ersätter ljud, annars är det ingen större skillnad. Scald är från norra Irland och är det här vad de tycker är sexigt där så stannar jag hellre hemma, sen får Vermiculatus vara hur utmanande, konstnärlig eller nyskapande som helst.