Pilotos – Thank God For The Devil

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, , betyg: 6]

The Pilotos från Stockholm ger själva ut sina skivor och lirar en tämligen konventionell rockmusik av det lite tuffare slaget. Det är snarare hårdrock (eller hård rock) än metal, och det skitiga riffandet tycks vara placerat i det främre rummet, framför instrumentala excesser och melodier. Detta innebär inte att melodier saknar existensberättigande hos Pilotos, men de framträder mest i samband med mer eller mindre minnesvärda refränger. Och sådan är också skivan i sin helhet: ömsom vin och ömsom vatten. En del låtar sätter sig tveklöst (t.ex: “Blond guy”, “Urban blues”, “She´s one of a kind” och “De devil”) medan andra passerar närmast spårlöst förbi. Det man minns bäst av de bättre låtarna är dock de catchiga refrängerna.
Vad jag skulle önska framöver är att bandet uppbådar mer sväng, så att riffen började gunga och rulla lite också. Som det är nu känns helheten onödigt stelbent emellanåt. För övrigt har sologitarristen ett skönt sound på guran som passar musikstilen bra. Sången blir aningen enformig i längden, men fungerar oftast, och vänner av The Dictators, Mustasch, The Stooges, samt stonerrock i största allmänhet bör låna Pilotos ett öra vid tillfälle. Gruppen har en lovande framtid på rockklubbarna inför sig och enligt pressreleasen har de redan nu en ansenlig radda livespelningar bakom sig, samt ytterligare tre plattor/demos.