Sonny Crocket – 12″

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[singel, Gaining Records/ CDA, betyg: 8]

Den här småknäppa låten – ja, skivan innehåller bara ett spår – har på bara ett par lyssningar grävt sig in i min hjärnas minnesbank och där sitter den förbaskade, medryckande, satans lilla melodislingan och vägrar att kliva ut. Så sätter jag på singeln igen och fötterna börjar dansa. Kroppen rör sig så där lojt, avspänt och smått maniskt som den bara gör till coolt svängig musik. Ni vet, sådan musik som inte röjer eller dundrar på, utan som mest vaggar lite soft och småsexigt i sidled, som ett svävande zickzack-mönster ungefär.
Gruppen Sonny Crocket kommer ut med ett album den 2:a maj i år och det ska bli ytterst intressant att höra hur de låter i fullängdsformatet.
Den här låten är nämligen en bagatell egentligen, dock en jäkligt charmig bagatell, och som alla vet: ibland är det de små detaljerna som gör helheten.