(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Linda Iliste)
[album, Sound Pollution, betyg: 2]
Mycket goth-musik tenderar att gå från att vara artistisk till att bli pretentiös – till att bli löjeväckande. Brittiska fågelskrämmorna Nosferatu hamnar allt som oftast i det sistnämnda facket.
Bandet har sålt si så där 100,000 skivor världen över sedan de släppte sin kommersiella debut Helhound 1991, och känner uppenbarligen att det är dags att summera den tidigaste eran av karriären. På Vampyres, Witches, Devls & Ghould – The very best of Nosferatu samsas 13 av de spår som sångaren Louis DeWray och gitarristen Damien DeVille tycker är de bästa från åren 1991 – 1993. Avslutningsvis bjuds det på en remix av deras senaste singel, “Somebody put something in my drink”.
Redan albumtiteln skvallrar om bandets anspråk, och med låtar som “Inside the devil” och “Dark Angel” står det klart var de har haft siktet inställt. Nosferatu gör närmare bestämt inte musik som landar i det typiska goth-teatrala facket av melankoli och metaforer. Nej, de är oavkortat skrattretande i sin överdrivna dramatik. Spår efter spår avlöser varandra, i vilka DeWray sjunger fånigt gutturalt till tonerna av ledsna gitarrer och en ganska tom ljudkuliss.
Frågan är om Nosferatu egentligen försöker vara seriösa, eller om det överdrivet tragikomiska är en medveten pose. Oavsett vad är det inte bra.