Le Muhr – Generation Destruktiv

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Diopazam/ Border, betyg: 8]

Det är med en lättsam och lekfull punkattityd Le Muhr framför sina synthpoplåtar på debutalbumet Generation Destruktiv. Mer än en gång påminns jag såväl om Pink Champagne som Tant Strul när jag lyssnar på skivan. Främst beror det nog på Maria Loohufvuds sångröst, men kanske även på de svenska texterna som tål att höras mer än en gång. Senare ser jag i cd-häftet att Liten Falkeholm och Tant Strul tackas så kanske är deras påverkan inte konstigt alls. Det viktigaste är dock att Le Muhr svänger bra och skriver väldigt trevliga och charmiga låtar. Jag har lyssnat mycket på den här cd:n sedan den dök upp och även om det finns några låtar som inte riktigt håller måttet, så måste jag tillstå att flertalet är glittrande små poppärlor som står på egna ben, samtidigt som de bildar en medryckande helhet. Inledande “Allt kunde vara disco”, “Pasadena”, “Alla har en psykotisk vän”, ” vackra “Alienation” och titelspåret är några av de låtar som blivit personliga favoriter och som jag inte kommer att tröttna på i första taget. Le Muhr, som förutom trummisen Johan Nordlind består av tjejer, känns som en ytterst välkommen tillgång till svenskt musikliv. Delvis är det kul att alltfler tjejer tar för sig i den här mansdominerade branchen, men framförallt är det kul att Le Muhr oavsett könstillhörighet har gjort en så jävla bra platta.