Matadors – Flame The Whisper

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Devil Doll Records, betyg: 7]

Matadors är tillbaka efter två år gamla albumet The Muse Of Senor Ray. Med hjälp av sexton låtar vägleder skåningarna lyssnarna under en rätt skumpig färd, där höjdarspår möter lågvattenmärken. Merparten är dock av antingen det positiva eller det acceptabla slaget. Matadorerna går ut starkt med tunga “21st century monotony disco”, “New wave coke” som påminner om någon låt av The Damned och “The fresh” som gör skäl för epitetet “robotpunk”, ett uttryck som nämnts i samband med Matadors. Så långt har alltså färden gått spikrakt, men med “The duel” dippar den rejält och sedan får man hålla i sig i de kraftigt bångstyriga svängarna. Många av låtarna här är både bättre och charmigare än på debutalbumet, så Flame The Whisper är absolut ett stort steg framåt för gruppen, men hade Matadors gallrat hårdare i materialet hade plattan kunnat bli en riktig höjdare. Att döda sina älsklingar är alltid svårt, men med kanske tolv låtar kvar hade helheten blivit förträfflig. Nu tröttnar man tyvärr periodvis, men faktum kvarstår: Flame The Whisper är i det stora hela en trevlig platta med glimten i ögat och en del överraskande grepp. Som till exempel “Tango de la muerte” och “Like a matador pt 1”. Det låter som att bandet har kul när de lirar och den positiva attityden är smittsam. Nästa platta blir säkert matadorernas “tredje gången gillt”.