The Lionheart Brothers – Dizzy Kiss

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Nons, betyg: 9]

Dizzy Kiss kan mycket väl vara årets bästa norska popplatta. Kanske nordens bästa till och med. The Lionheart Brothers framför en gnistrande, glimmande, melodiös och ljuvlig popmusik med tydliga spår av psykedelia. I denna tilltalande swimmingpool av snygga låtar glimmar en vemodig atmosfär under ytan och jag kan inte undvika att associera såväl sång som musik med ett skruvat Beach Boys. Att lyssna på The Lionheart Brothers är en både härlig och varierad upplevelse. En låt som “Can you see?” med blås och svängig percussion samt tror jag, xylofon, skapar en både dansbar och ytterst trevlig lyssningsupplevelse. Eller ta avslutande “For a dreamer” som man i början tror ska bli jazz, men som sedan utvecklas till en märklig liten poplåt vars enda fel är att den tar slut åt helvete för fort. Nu började jag baklänges med den här cd:n, men faktum är att man nästan kan sätta på vilken låt som helst och ändå få samma behagliga kick. Inledande “Hero anthem” är kanon bland uptempo-spåren med sin Velvet Underground-takt, sin synt och medryckande refräng. “To make you love me” påminner om en korsning av nämnda strandpojkar och Supertramp. Så där kan man fortsätta att räkna upp sköna låtar ett bra tag. Eftersom Marcus Forsgren är den som skrivit de flesta texter så förmodar jag att det är han som oftast sjunger. Killen har en ljus, personlig och perfekt röst för dessa melodiösa byggen. Den här plattan blir svårslagen.