Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)
[album, Fat Cat / PIAS, betyg: 7]
Múms debutalbum, Yesterday Was Dramatic – Today Is Ok, var i mitt tycke ett litet mästerverk. Med lika delar psykedelisk krautrock och melodiös electronica i ryggsäcken vandrade islänningarna genom en mystisk sagoskog. Och de befann sig hela tiden precis på gränsen mellan genialitet och galenskap. Sällan har musik varit så fantasifull, underlig och mentalt stimulerande.
Efter detta sensationella förstasläpp gick bandet i en popigare riktning. Låtarna strukturerades upp och de vokala inslagen blev fler, vilket medförde att lekfullheten och galenskapen fick mindre utrymme.
Det var inte så att efterföljarna Finally We Are No One och Summer Make Good saknade kvaliteter. Nej, långt ifrån. Men den magiska och nästan utomjordiska stämningen, som gjorde debutalbumet så speciellt, hade delvis gått förlorad.
På sin nya skiva, Go Go Smear The Poison Ivy, har Múm hittat tillbaka till sagoskogen. Men det utan att tappa de popigare strukturerna. Jag sitter sålunda med en smakfull hybrid i handen.
Kalla, elektroniska stämningar kombineras med varma, organiska instrument som dragspel, fiol och trumpet. Sval electronica korsas med jordnära folkmusik. Svävande krautrock varvas med tokiga cirkusljud. Forntid möter framtid. Pop möter avantgarde.
Go Go Smear The Poison Ivy är en vacker höstplatta som fungerar förträffligt tillsammans med en god bok och en kopp rykande, grönt te. Klart rekommendabel!
