Desiderii Marginis – Seven Sorrows

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)

[album, Cold Meat Industry, betyg: 6]

Johan Levins sjunde platta som Desiderii Marginis är, så klart, mycket mörk, svår och samtidigt oändligt fascinerande. Intrycken när man lyssnar på “Seven Sorrows” kan närmast likna intrycken vid ett besök på ett smältverk. Människans litenhet speglas i den råa fulheten, i farorna och i maskinernas hållbarhet. Samtidigt finns där en otrolig skönhet, en skönhet som skvallrar om människors drömmar, fantasier och förmågor. Det är en sådan dualism och paradox som Desiderii Marginis plöjer ner i sin musik, och jag blir minst sagt hänförd.

Desiderii Marginis dark ambient består till stor del av brus, skrap och ångestfyllda ackord, vilket kan tyckas rätt dystert. Och det är det också. Men svärtan pyntas också med kristallklara slingor av ljus och hopp, vilket är precis vad som behövs för att stå ut. Och eftersom det som bekant är en fin linje mellan njutning och smärta blir upplevelsen minst sagt omtumlande. Den vokala dimensionen med berättande texter som dyker upp lite här och var skapar ytterligare känslor, och associationerna till George Orwells 1984 är då inte långt borta.

Det tar ett par lyssningar innan man helt vänjer sig och vågar släppa motståndet mot musikens tyngd och svärta. Men när man väl vågar släppa greppet och istället låter sig sköljas runt i de varma strömmar som driver fram över de mörka avgrunderna så är det en omtumlande upplevelse man erbjuds. Och när man väl vant sig vid skivan är belöningen densamma som efter ett bad i isvak, nämligen en enorm tillfredställelse.