Elektrons – Red Light Don’t Stop

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Gustaf Molin)

[album, Wall of Sound, betyg: 3]

Elektrons debutplatta inleds med en tidsresa. Helt plötsligt befinner jag mig i C+C Music Factory-land och det hörs att det är en medveten gest av bandet. Det hela handlar om en hyllning till den gamla funkiga electron som svepte genom nationerna 1992 dock förlagd till 2007 års techhouse-golv med inspiration av såväl grime som disco.
I “Maximal” går bastrumman i ett och de simpla syntarna låter som ett Chemical Brothers utan big beat-konceptet. I “Classic Cliché” får jag nästan Beyoncevibbar och i “Don’t Give Up” hör vi hur Jackson 5 skulle ha låtit om de erövrade listorna i år.

Jag vet inte hur jag ska tolka Elektrons debutplatta. Det finns ett brinnande intresse hos Luke Cowdrey & Justin Crawford, det hörs, men frågan är om de anstränger sig lite väl mycket.
Det finns ingen röd tråd och låtarna spretar åt alldeles för många håll för att de ska fånga upp mitt intresse. Det kan gå flera spår av rent missnöje innan jag finner något som talar till mig, det känns tråkigt.