Sound Of Martin – Second Opinions

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Something Nice, betyg: 3]

Under de inledande 44 sekunderna låter Sound Of Martin som skitig Tom Waits-blues, men sedan, när musiken kommer igång på allvar spårar det tyvärr ur. Göteborgaren Martin Brisshäll förlorar sig i snäll och dansant gitarrock a´ la Bon Jovi och visst, det är proffsigt, men alldeles för inställsamt för min smak. Killen sjunger visserligen bra, men även det vokala blir för mycket smörbytta och för lite själ. Jag sitter mest och önskar att Martin ska bli förbannad, börja krossa gitarrer eller nåt, men istället kommer en Backstreet Boys-liknande ballad. Jag kan riktigt se framför mig hur de unga svenssonflickornas ögon glittrar av små rosa tårar längst fram vid scenkanten. En ballad blir det även i “Over you” och så avslutas den här självfinansierade sjuspårsplattan med – tro det eller ej – ännu två ballader. Den sistnämnda (“Something nice”) framförs dessutom för andra gången, här i en akustisk version. Vid det laget förstår jag varför Sound Of Martin inte rockade på allvar under de inledande spåren. Det här är nämligen inget rockband. Det är smörig listpop med siktet inställt på kommersiella framgångar, snarare än konstnärliga eller rebelliska, och okay, det kan man ju köpa om man har den läggningen. Gillar man lättuggade grejer så har Sound Of Martin definitivt möjlighet att nå sina mål, men jag har inte mycket förståelse för småtrevlig musik som inte förmedlar något känslomässigt innehåll.